igen…
Häng med!
nya adressen är www.lady-tramp.se och jag kan då styra och ställa lite mer (precis hur mycket) jag vill.
För enklare uppdatering: www.facebook.com/aLadyTramp
Translation: Continuing on www.lady-tramp.se (one reason: hopefully easier to translate the page there)
Har idag varit på mitt första Geek Girl Meetup - ”an unconference for geek girls interested in web, technology and innovation” här i Umeå. Alltså ännu ett nätverk. Var väldigt intressant, programmet finns att läsa här och lärde mig mycket om den digitala världen, alltifrån sociala koder, verktyg som finns, skrämmande statistik och enkla knep för att få google att snurra. (det är sant! prova skriv: do a barrel roll i sökfältet! Inte konstigt att google är världens mest omtyckta/eftertraktade arbetsplats)
Temat var ”digital commitments – one night stands or going steady” och handlade bland annat om det eviga avtrycket, vad som är positivt och negativt med att allt sparas, och även tekniker och verktyg för att söka rätt på det och samla på ett ställe.
Spännande, och bra kontakter, sånt här är ju så kul. Men det är också som en djungel. Men det finns machete-personer som kan rädda en, det behöver inte alls vara svårt! Och det är fantastiskt att få lyssna på de som verkligen vet vad det snackar om. Och ändå en stämning där det känns ok att fråga precis vad som helst. Alla bidrog med sitt vare sig det var som forskare på nätmobbing, spelutvecklare, interaktionsdesignstudenter, journalister, kommunikatörer, m.m…. och jag.
Extra bra med kontakter för moi just nu, jag som ska flytta ihop den gamla bloggen med den här på en egen adress. Typ imorgon. Av anledningen just att min blogg är ju som en dagbok, och jag vill ha den samlad och att den går spara. Den känns inte som ett CV, men den är mitt avtryck, och jag söker ofta bakåt i den själv. Fick frågan om vad min blogg handlar om och ja… mig.
Är du tjej och gillar teknik, web, innovationer och vill vara med? Gilla geekgirlmeetup på facebook så får du all info! På twitter är det #ggmumea som gäller.
Sånt där som cirkulerar på fredagar. Fick en skrattattack idag så tårarna sprutade. Blev tvungen sluta läsa flera gånger och ta paus. Alla på hela kontoret ville få vidarebefodring. Så varsågod you all:
Citat från patientjournaler; Karolinska Institutet (Påstås vara äkta!)
* Har svimmat av. Minns ingenting förrän patienten vaknar i sängen med två sköterskor.
* Inkommer med kvadratmeterstor sårskada på lillfingret.
* Oklart om blod i avföringen då patienten är färgblind.
* Som preventivmetod har patienten använt oavbrutet samlag.
* Rekommenderas ett stort glas vatten innan samlag.
* Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i släkten.
* 12 cm långt, sårigt underben
* Vi ordnar med mat, hemkört och rollator till pat.
* Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett.
* Aktuellt: Ingen buksmärta men kan hålla tillbaka den lösa avföringen med vitt bröd.
* Söker p g a att ha slagit i vänster stortå som nästan helt har lossnat. Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont.
* Har mått relativt bra i gipset.
* Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös.
* Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna.
* Patienten har mandolinstor prostata.
* Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg.
* Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.
* Blöder ibland ifrån vänster näsa.
* Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.
* 1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.
* Lider av besvedande svära.
* Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.
* När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en liten stund.
* Hon beskriver huvudvärken som spännande.
* Urin odlad på distriktsläkaren visar växt av coli.
* Patienten har återigen fått ont i värken.
* Patienten har bedömts som osammanhängande.
* Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp till 15 gånger per dag.
* Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle med stöd av socialtjänsten.
* Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd i vanliga fall.
* Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi till Uppsala.
* Idag till lunch får patienten akuta diarréer.
* Går nu med stel rygg och huvudet ner i marken.
* Modern bostad och hustru.
* Sköts i hemmet av maken som är militär.
* Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.
* Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.
* Patienten har tidigare haft öron, men dessa har ramlat bort.
* Mat får han från sonen som ligger infryst.
* Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.
* Dåligt sexualliv – ingen partner.
* Patienten f d storrökare, numera bioodlare.
* Haft svårt med att sticka sig själv i penis trots att han är tandläkare.
* Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu borta.
* Stora bra testiklar.
* Har helt förlorat erektionsförmåga efter operationen. Enligt egen utsago har hans hustru ”blivit galen” efter detta.
* Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten flicka kom in i hennes framhjul.
* Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med denna.
* Patienten informerad om obduktionsresultatet.
* Det senaste spermaprovet är aldrig taget.
* Bihålor spolade 5-600 ggr.
* Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal gånger för det.
* Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder.
* Kommer hit då han har druckit Blomstra och möbelpolis tillsammans med föräldrarna.
* Änka, bor med frisk make.
* Dog troligen i hjärtinfarkt och därefter i lungödem.
Det här vårljuset får mig på så bra humör. Önskar bara fler kunde måla sina hus såhär färgglatt, så skulle jag bli ännu gladare. Det är sant. Inget less is mor tack, det kan gärna stå ett lika färggrant brevid, och brevid och brevid.. vore det inte snyggt mot vår vita och (försiktigt uttryckt) ibland smutsiga snö? Möjligen att våra enhetliga korvgubbar skulle smälta in i varandra och det tomma intet.. Eller framstå som minimalistiska och enhetlighetspåbudet skulle framstå som genialiskt. Vad vet jag. Själv är jag iallafall inte speciellt stilren.
Och bara tänk att få använda ordet kulörta lite oftare.
”Gringolandia”, Quito, 2009
Läser hos kusin att Starbucks verkar ha öppnat i göteborg. En bredbandssekund senare och jag inser att det är sant.
Häng kvar medan jag går och värmer lite sojamjölk på spisen och brygger en kopp och serverar mig själv i min egna starbucksmugg. Ska skriva med tusch på dagen till ära.
Grattis hörrni göteborgare! (och jag är inte bitter. glad för er skull. riktigt jätteglad, speciellt en dag som denna då de delar ut det gratis. Ta för er, jag har ju mitt på det torra här. )
Bild lånad från Fröken Tö
Det finns en litteraturgenre som heter realismo magico på spanska som är fantastisk. ”Magisk realism”, inte så väldigt stor bland svenska författare vad jag vet, kan inte ens ge ett exempel. Däremot finns ju översättningar såklart (men kan man så läs på orginalspråk! De blir såå mycket bättre då). Ett praktexemplar och personlig favorit är ”como agua para chocolate”, av Laura Esquivel. ”Like water for chocolate”, som även filmatiserats (svenska översättningen ”kärlek het som chili”). Såg den för första gången på spanskan på högstadiet, och nu på universitetet läste vi den i litteraturkursen. Är skriven på ett väldigt speciellt sätt, liksom om skrock vore verklighet, och just denna bok utgår från recept som är kopplat till storyn och att huvudpersonen Tita arbetar i köket tillsammans med hushållerskan, istället för att få gifta sig med sin kärlek Pedro. Så ett måste för alla som älskar mat, spansk kultur, övernaturligt och (olycklig/äkta) kärlek.
Den utspelar sig i Mexico, ett av chokladen och chilins hemländer (Mayaindianerna sägs vara först med att odla kakaoträd och att göra choklad) Där är inte O’boy någon nationalstolthet. Och som man kan längta efter en kopp varm choklad, speciellt såhär vintertid. Ett fynd är därför selected sevens mexikanska (som vanligt mjölkfria) chokladkakor – med chilismak - som man kan röra ner i mjölk/ soja-/havre-/rismjölk, och kanske även vatten. Och nu snackar vi magiskt. Kom just in från en skidkväll då vi fått en liten vallakurs och teknikträning tillsammans med våra kunder.
”Patientsäkerheten på operationscentrum vid Norrlands Universitets sjukhus är dålig. Det anser många av de tjänstgörande läkarna. Bara 4 % av läkarna tycker att säkerheten är bra å en del menar tom att den dåliga arbetsmiljön har lett till dödsfall, det visar en intern enkät bland läkarna som nu gjort en anmälan till Arbetsmiljöverket.”- TV4 Umeå igår.
Jag har haft jävligt tur inser jag. Inte överförtjust i sjukhus, resultat: att när jag säger det får jag ofta svaret av personalen ”nej, här vill man ju inte vara som patient” förvånande ofta. Inte trodde jag det var så sant, mer än att ingen väl vill vara sjuk.
Som patient inför operation har jag upplevt att jag behandlats väl, fått information och allt har dessutom gått bra. (I min värld var det en chock att behöva operera en armbåge med några frakturer efter ett helt vanligt klantigt snubbelfall från longboard. Fullt medveten om att det finns mer komplicerade operationer och personer sämre rustade för operation)
http://embed.tv4play.se/tv4play/v0/tv4video.swf?vid=2170278
Se klippen på TV4play
http://embed.tv4play.se/tv4play/v0/tv4video.swf?vid=2170074
Sjukhusets personals arbetsmiljö är patienternas medicinska säkerhet. Faktum är att jag inte riktigt insett det, trots att jag känner många läkare och sjuksköterskor, och annan vårdpersonal för den delen. Vi jobbar mycket med att hjälpa landsting att utveckla sina lokaler på bästa möjliga sätt, och har varit inblandade i flera ombyggnationer av operationssalar, bland annat på NUS. (bl.a. under samma veva som jag själv blev inlagd. Snacka om studiebesök!)
Men när jag drog ut skruvarna häromveckan valde jag ju lokalbedövning och att vara vaken, och var därmed ”med” hela tiden. Inte som känslan när man varit sövd, väldigt konstig känsla faktiskt att ha en lucka i livet, där någon annan gjort ett så stort ingrepp i ens kropp. (återigen medveten om den försumbara storleken på mitt ingrepp, men jag var ju lika sövd för det). När jag låg där hade jag två fantastiska sköterskor på min sida skynket, som bara hade till uppgift att hålla koll på mig, mitt blodtryck, mitt ekg, att jag inte hade ont, ge mig smärtstillande intravenöst om det började göra minsta ont etc. Och underhålla mig. Så vi snackade på, om nya iPad, telefoner, hur olyckan gick till, kitesurfing m.m. Och helt plötsligt så säger den ena till den andra: ”Vad har du i din lunchlåda idag? Börjar kurra lite i min mage nu”
Och det var då som poletten trillade ner. Hej ego Westberg, du är faktiskt bara en i mängden, det här är deras vardag. Ibland handlar det om liv och död, och man kan inte gå iväg för lunch om en operation drar ut på tiden (typ om en skruv inte vill lossna ur armen och tar en kvart extra att gänga ur) det säger sig självt. Men givetvis går det förbättra deras arbetsvillkor om de inte är bra. Så heja den här anmälningen och granskningen, jag hoppas det leder till en förbättring!
Och ni två UNDERBARA narkossköterskor, om ni läser det här, ni vet vilka ni är. Ni är fantastiska! Hela teamet för den delen, dvs alla på andra sidan skynket. (ni anar inte hur många som är med under en operation!)
Bilden är tagen helt på mitt initiativ, med min mobilkamera. Den är INTE avsedd att dokumentera eller granska någonting som har med sjukhuset eller personalen att göra, utan som ett personligt minne av händelsen. Bilden får ej användas eller spridas utan min tillåtelse.
Ni vet de där vännerna man minns hemnumret till i sömnen? En sån träffade jag igår. Som flyttat hit/hem/tillbaka/till Umeå. Beroende på hur man ser det naturligtvis. Själv inte så förtjust i utropen ”men vad kul, har du flyttat HEM!”. Som om det vore det enda vettiga, skönt jag kommit på rätt bana igen, nu är allt för evigt. Men så kände jag igår. Istället för det eviga ”hur länge stannar du?” ”hinner vi ses en gång till?” ”ska vi klämma in en lunch nån dag innan du åker?” så bara, ”när ska vi ses igen? När kan du?”
Har även börjat träna och är tillbaka i orginalskick, bara lite patina på armen numera. BodyBalance imorse och välkomnar också tillbaka den gamla tisdagshuvudvärken jag ofta får av att tänja på nacke och rygg. Inget ont som inte har nåt gott med sig, ungefär. Huvudvärken kommer av att det är välbehövliga rörelser för min kropp. Hade allt varit behagligt hade det ju inte varit roligt träna.
No pain, no gain.
Och helt plötsligt kan jag göra tricepsarmhävningar! Minns inte ens om jag kunde det innan, hur nu det skulle ha gått till. 
Bild: google
Sitter och förbereder för att ta vara på en chans med kort varsel.
Imorgonbitti är det frukostmöte, nätverksträff, för det relativt nystartade nätverket FB IRL. Konceptet utvecklades i Malmö och finns även i Stockholm (och kanske fler orter.).
Det går ut på, som affärsnätverkande gör, ut på att skapa kontakter och på längre sikt göra affärer.
Finns en uppsjö av olika, liknande nätverksformer, denna form baserad på facebook-kontakter, och det gäller att välja tillfällen för att hinna följa upp. Om man inte bara vill fika förstås. Men det roliga med sådana här möte är att träffa andra drivna personer, som faktiskt inte bara är där för att fika, utan kan se till att ”det händer nåt”.
Och imorgon har jag chansen att presentera mig och mitt företag och även om jag varit på många liknande tillställningar så är det lääääängesen jag fick prata om bara mitt företag, för helt oinvigda. I fem minuter. Det känns som en ocean av tid, på ett positivt sätt. Jag är inte rädd stå framför folk, men jag vill få ut så mycket som möjligt av det, så det gäller att ta vara på tiden och vara väl förberedd.
Som sagt längesen jag bara pratade om det. För mina kunder och fristående konsulter håller jag förstås info då och då. Samt genom heltidsjobbet på sweco och som ambassadör för kvinnors företagande.
Passar också bra eftersom jag har i uppdrag av företaget att utöka och skapa ett team av fristående hudvårdskonsultet och stärka varumärket i Umeå.
Det ser jag fram emot! Coacha andra till egen framgång är bland det roligaste.
Den här bilden tror jag är anledningen att jag känner mig så energisk! Joggning på strandpromenaden på morgnarna med sällskap av dessa.
Fått beställningar från nära och kära, som har lite långt till fjällen och tycker det är långt till påsk på lite fler ripjaktsbilder, fastkörningsbilder eller ”kokakaffeblickenbilder” (?). Så här kommer en kort skildring av en plats inom vindelfjällens naturreservat. När man väl tittar på bilderna så ser det faktiskt ut litegrann som vilka fjäll som helst. Det är det inte. Det är en plats där den som än skapade jorden en gång, måste ha varit på sitt allra bästa humör.
en ripjägare på spaning (som precis sett en jaktfalk)
även jag utrustades/förklädd/kamouflerad i snödräkt
här är vår plats!
uppvisning i ripsnarning
renskav på muurikka
och såhär "skaffar" man utomhus
mycket tid att tjava runt efter de riktiga ripjägarna
och fullmånen lyser som var den av glas
Inte ens den finaste restaurangen slår en sånhär middag!
"3 jaktkoje restauratörer tillika ripjägare har huserat här. Bra väder" Say no more.
